Quantcast
Channel: Pappan och havet » Bilder
Viewing all articles
Browse latest Browse all 20

Vita frun rapporterar

0
0

Så var man här då. Igen. På landet. Lätt stugprillig. Igen. resan hit? Ganska standard.

Avfärd efter jobbet på torsdag före midsommar i hyfsat men kallt väder. Ok segling med en del motorgång.

Dagen därpå till vännerna i Barösund. Ut i hård motvind och ett antal hagelskurar, många försök till kryss och mycket kyla till Munckshamn. Där var det fint men också kallt. På söndagen fin segling in till Ekenäs där båten skulle få vila medan jag jobbade min sista vecka före semestern.

Kaptenskan styr genom hagelskurarna

Kaptenskan styr genom hagelskurarna

Mössorna hölls på dag och natt. Värmaren som alltid bråkar är på reparation och inget hördes från reparatören. Inte bra när det är åtta grader (plus i alla fall) och iskall vind.

Mössan på inomhus

Mössan på inomhus

På väg in mot Ekenäs

På väg in mot Ekenäs

Väl framme fick alltså Vita frun, frun och barnen bli i Ekenäs medan jag åkte till storstan för att arbeta. Att vara hemma utan båt och familj var nytt för mig. Trots sovmorgon, längre arbetsdag och allmänt tjafs blir det tid över till vad som helst. Jag passade på att måla optimisten ett par gånger, cykla till kompisen på vedkeikka, äta fryspizza, ta fästingspruta, ta stelkrampspruta, klippa håret, gå ut på baren och allt det där på fyra kvällar. Ändå blev tiden lång. När veckan led mot sitt slut åkte jag till Ekenäs på släktfest. Den här gången kom svenskarna dit. Skönt med egen båt i hamnen när alla är samlade. Också skönt att ha den obligatoriska första etappen avklarad. Skärgårdshavet nästa!

Start igen då måndagen den 30.6. Sikte på Rosalatrakten. Konstigt nog höll jag på att somna vid rodret efter Tvärminne så vi stannade i Hangö. Helt ok men vi hade tänkt oss vidare. Ingen panik, vi var i juni ännu. Inget jobb på fem veckor.

Följande dag seglade vi med lätt kryss till Långholmen vid Rosala. Det tog sina 6-7 timmar då den lilla vind vi hade kom emot oss. Vädret fint men kallt. Sommarens motto hittills.

Långholmen, Rosala

Långholmen, Rosala

På Långholmen gör man inte så mycket men man ligger bra där. Det lovades friska vindar emot följande dag och vi hade preliminärt talat om Bodö med familjen på Viima. Det skulle komma att innebära kryss på mestadels öppna vatten. Vi tog faret som går från Rosala västerut förbi Vänö, Borstö, Trunsö (uttalas inte som Drumsö, se missförstånd 2012) och vidare till Jurmo och Utö, men efter Trunsö skulle vi av.

Kryssen var, mycket riktigt, tung. Till en början ordentligt tung med jobbig sjö som stannar båten helt i varje våg. Efter ett tag avtog vinden så vi lämnade bort revet och rullade ut genuan lite mer. En kryssfock önskas för vettig form och bättre vinkel på hård kryss. Barnen och föräldrarna var förberedda på 30 sjömil med fart mot målet på 2-3 knop. Det är i bästa fall 10 timmar. Vi startade i tid och jobbade oss fram. Där väntade Viima med besättning i solen. De hade länsat från Utö i ett nafs. Trots tung färd kändes det bra att ha orkat. Nu slut på tunga dagar ett tag framöver. Vädret fint, vinden hård och kylan sakta, sakta på väg bort. Ändå mössa och allt det där förstås. Men varmt i lä.

Bodö

Bodö

Eftersom det var slut på långa och tunga dagar passade vi på att stämma följande träff på Kråkskär, Korpo. Dit skulle visserligen vara kanske 25 sjömil, av vilka 10 i sidovind, 5 i nästan kryss och 10 i kryss på öppet vatten med hårdare vind än dagen före. Mjuka i huvudena trodde vi att det var en bra idé och att vi hade bråttom, så vi bestämde så. Alltså följde än nästan ännu tyngre dag. Vita frun klarade det fint, som förstås Viima också gjorde, även om det tydligt kändes hur skiftet pressade vågor mot oss i över 10 m/s och hade gjort det en stund.

Viima på Korpo

Viima på Korpo

Amanda, vis av seglingkurserna, började rita upp vår färdplan och kryssa för olika delmål. Hennes teckning är inte så långt från sanningen.

Vår färdplan

Vår färdplan

De var en tung men bra etapp. Nu lugnare dagar.

Ah! Framme!

Ah! Framme!

Vi tänkte oss Kökar följande dag i västlig till nordvästlig svag vind. Perfekt. På Kökar kommer ju värmen har vi lärt oss. Det var inte ens aktuellt att stiga upp sju på morgonen. Detta medgav lite häng på Kråkskär.

Kråkskär

Kråkskär

Kökar levererade! Värme då alltså. Första dagen då mössan inte var på under färd. Till och med shortsen kom fram. Nu talar vi sommar! Det slog oss att vi saknade kronor så någon av oss (inte jag) hyrde en cykel och cyklade till banken, lyfte pengar och växlade dem till kronor. Vi hade nämligen tänkt att i år ska vi till Sverige och helst före Mariehamnstoppet.

Kökar. Värme!

Kökar. Värme!

Första sommarkvällen

Första sommarkvällen

Eftersom det var fint väder och inga hårda vindar lovade, seglade vi iväg följande morgon. Nästan dagligen hade det stått ”dis, möjligen dimma” i väderrapporten för sjöfarande. Nu kom dimman. Molnet var stort och drog in från sydost. Det sträckte sig så långt ögat nådde mot norr och söder och svepte över Kökar som slukades hel. Hmm. Inte nån helt liten dimbank hann vi tänka innan vi suddades ut. Man såg bra fören och masttoppen men inte mycket längre. Den råa kylan blev påtaglig och vi skärpte oss märkbart. Vinden var hyfsat frisk och vi föredrog segel framom motor för att höra andra båtar, främst förbindelsebåtarna som drar fram ofta i just de här ganska trånga farlederna. För att möjliggöra snabba gippar och dessutom hålla farten nere seglade vi för enbart stor. Emellanåt hördes motorer och ibland såg vi någon annan båt. Ett par färjor kom emot oss, tutande med jämna mellanrum. Rätt som det var syntes de ett par båtlängder ifrån för att sedan försvinna igen. Vattenkluckandet var starkt, som vid nattsegling och ibland förändrades ljudet då vi slickade en liten klippa som stötte tillbaka allt ljud. Kusligt.

När vi närmade oss Sottunga hördes dova tutanden från Skiftet. Det var stora färjorna som signalerade. En Viking line dök upp och var snart borta igen. Vi vek av mot lilla faret genom Husö öar. Där fick vi tillfälligt sikt eftersom dimman, som nu strömmade in söderifrån, inte orkade ner mellan öarna. Vi tog ut genuan och passade på att äta lite under färd. När vi kom ut på fjärden före Föglö tätnade den igen. En motorbåt kom mot oss i frisk fart rakt norrifrån och tvärstannade vid oss. De vände sedan västerut och krypkörde en bit framför oss. Undrar vad de gjorde riktigt.

I följande sund, som går söder om Överö, blev det bättre sikt igen. Vi såg en Hallberg Rassy 29, sådan vi kollat lite på vid båtköpet, som lurade mellan öarna norr om faret. De kom ut och körde om oss för motor. En sjöräddningsbåt körde ut mot fjärden och kom strax tillbaka. Kändes tryggt. Vi fick en fin segling och bestämde oss för övernattning på Föglö vid sommarstugan. Bastu, grill, vila. I morgon Rödhamn i stället. Ingen brådska längre. Semestern har börjat på riktigt.

Dimma

Dimma

Sikt en stund

Sikt en stund

Pappa styr, mamma sitter och Oscar säger instagram

Pappa styr, mamma sitter och Oscar säger instagram

Dimman som sveper över land

Dimman som sveper över land

Vi förklarade för barnen att det är fråga om en övernattning i båten och att vi återvänder senare för en längre visit. De insåg att de måste ta vad de får och godkände dealen. Vi hade en bra kväll i land. Mot kvällen när vi återvände till båten såg vi fortfarande dimman svepa över och förbi Föglö och färjorna tutade med jämna mellanrum ute i stora faren. Skönt att vi stannade, det hade varit en ansträngande dag. Följande dag seglade vi i en fin nordvästlig vind till Rödhamn där vi åt rökt fisk och mådde väl inför överfarten till utlandet.

Väderprognosen höll sig till 5 m/s sydostlig vind och ingen dimma i sikte när vi startade mot Sverige följande morgon. Jag hade satt in en rutt till Gräddö, vid Norrtäljes inlopp 40 sjömil ifrån oss. Vi kastade således loss klockan 6 för att ha tid att segla också om det inte gick så fort. Åtta timmars färd i fem knop, tio timmars i fyra knop. Ingen aning om när svenska hamnar fylls.

Barnen vaknade när Nyhamns vindmöllor hade passerats. Efter det öppet vatten fram till Sverige. Vinden var såpass svag och vindvinkeln stundom platt läns så vi fick skära ordentligt för att hålla över fyra knop i vågorna. Ändå trevligare än motor och dessutom slapp vi skrammel från riggen. Hellre lite för svag vind än för hård när man korsar Ålands hav på semestern.

Sista ön på Åland

Sista ön på Åland

Mössan på igen

Mössan på igen

Lagom vind

Lagom vind

När vi kunde skönja svenska kusten såg det lätt disigt ut. Inte dimma men dis. Vi startade motorn och knuffade på lite. Vinden hade vridit mer söderifrån men stannat av lite. Med segel och motor gjorde vi 6-7 knop, vilket kompenserade de senaste timmarnas 4.

Doften av land

Doften av land

Vi tittade in till Fejan i yttre skärgården men fortsatte till Gräddö dit vi ursprungligen tänkt åka. Gräddö hade gott om plats, vi hade ju faktiskt vunnit en timme tack till tidsskillnaden. Trygg hamn och skönt ställe. Alla kunde svenska dessutom. Bra land.

Följande dag seglade och körde vi in till Norrtälje. Där levde vi gott ett dygn i 28 grader. Jag hyrde till och med en cykel och tog mig ut till Seasea där jag köpte mig en Noa-ankarställning, trött på att stuva ankaret.

Norrtälje city

Norrtälje city

Innan vi återvände till Åland tog vi en natt på Fejan. Det var löften om mycket svag ostlig vind. Ingen idé att motorköra över Ålands hav i onödan, alltså blev vi på Fejan över natten. Hamnen som ett par dagar tidigare sett en aning tråkig ut visade sig vara riktig idyll. Alla svenskar jag frågat sade att den är öppen men den verkar inte vara öppen mot havet, nog mot fjärden den är på.

Jag iakttog ett par killar som drog omkring på något i en lina.

Något på släp

Något på släp

Rätt som det var steg det upp en båt ur vattnet. Höh.

En båt!

En båt!

Fejan (inte facebook)

Fejan (inte facebook)

Följande dag skulle vinden vrida mot nordost för att mitt på dagen bli sydostlig. Hela tiden 4-5 m/s. Planen var tidig start med sikte lite söder om Nyhamn för att sedan göra ett slag i och med skiftet och hamna perfekt vid Rödhamn. Allt i 5 m/s.

Godmorgon!

Godmorgon!

Avfärd klockan 06:00. Barnen vaknade när vi snart skulle korsa landsgränsen. Vinden höll sig på 5 m/s och vi tog oss planenligt lite söder om rätt kurs. Med ens ökade vinden till det dubbla och vred mot ost. Vi revade (onödigt sent förstås) och rullade in genuan. Nu kämpade vi på i över 10 m/s de närmaste timmarna. Vi skulle ha kommit in i Mariehamns västra hamn riktigt bra men ångrade oss och slog söderut för att komma till Föglö. Jag åt upp beslutet tio gånger medan vi pressade oss fram, trötta och hungriga, runt Nyhamn. Sjögången var rejäl vid det här laget och vågorna sköljde över däck. Skönt med en havsbåt åtminstone. Kryssfocken saknades igen.

Slutligen hade vi fått höjd nog söderut och styrde mot Rödhamn där vi planerade en lunchpaus. Solen tittade fram igen, vilket medförde en behagligare känsla. Vi fick den uslaste plats som finns att tillgå på Rödhamn, alltså med sidan mot öster där man skymtar horisonten. Min son och jag gick efter lite rökt fisk som åts med god aptit och lite kaka som åts med lika god aptit till kaffet, varpå vi fortsatte mot Föglö. Tre timmars färd i (nu) 8 m/s var ingenting efter dagens tidigare bedrifter. På Föglö somnade vi fullständigt utmattande efter 15 timmar av seglande med hård kryss på öppet hav. Barnen var den här gången exemplariska, bör nämnas. Nu slut på tunga dagar.

Vad vi inte insett riktigt var att Mariehamn hade varit helt bra alternativ då mor och son skulle med färjan till riket på konfirmation efter en dag. Hade gått lättare att ta sig till färjan från västra hamnen. Den hamn som hade besparat oss 7 timmar av färdande i hård kryss.

Där åker de

Där åker de

Tur i oturen var syster och barn här så vi hade sällskap, Amanda och jag.

Ålandhäng

Ålandhäng

På Åland träffade vi igen Viima som visade en intressant bild på någons seglingsblogg (Bild 4/7). För den som minns Hallberg Rassy 29:an i dimman.

På torsdag eller fredag seglar vi till Mariehamn är det tänkt.

Share on Facebook

Viewing all articles
Browse latest Browse all 20

Latest Images